R.I.P
Det är galet hur mycket saknaden kan växa under bara ett år.
Ingenting kommer någonsin få mig att inse att hon är borta för alltid, oavsett hur fort tiden går. Hon var den första hästen jag verkligen älskade, den första häst jag älskade mer än livet och jag kommer alltid älska henne för hon tog en del av mitt hjärta med sig upp i himlen.
Vi hade kanske inget starkt band, men jag vet att det fanns någonting där och jag vet att hon var den jag levde för, dag som natt. Jag älskade - älskar - henne oändligt mycket och även om saknaden inte är jättesvår att hantera kommer det alltid vara en del av mig som inte kommer tillbaka förrän jag får träffa henne igen.
Någon dag kommer det hända, men det kommer dröja många många år innan dess. Jag vet att hon väntar på mig och Stina där uppe, precis som Lexus väntar på Therese, Aci och Jessica, precis som Karna väntar på Linda och Lollo och som Sabine väntar på mig.
Hon förjänade inte att försvinna redan nu, hon var den underbaraste man kunde tänka sig, och hon dog dagen innan hon hann fylla 12. Det är fan ingenting, hon skulle fått leva minst 18 år till..
Utan Neff hade jag förmodligen aldrig kommit ifrån stadiet där jag grät varenda dag för att hon var borta. Nu är han såld, och min älskade flicka hjälper mig klara av det. Ändå är det svårt, för saknaden efter Neff påminner mig hela tiden om henne, om att hon är borta. Han finns kvar, inte hon.
Jag har flera gånger inbillat mig att jag sett henne i hagen, antagligen för att jag så gärna vill att hon faktiskt ska finnas där, men man vet ju aldrig.
Jag kan inte annat än att önska att hon mår bra där hon är nu, och att hon väntar på mig.
Jag tänker inte dö för henne - jag lever för henne, här och nu.
Ingenting kommer någonsin få mig att inse att hon är borta för alltid, oavsett hur fort tiden går. Hon var den första hästen jag verkligen älskade, den första häst jag älskade mer än livet och jag kommer alltid älska henne för hon tog en del av mitt hjärta med sig upp i himlen.
Vi hade kanske inget starkt band, men jag vet att det fanns någonting där och jag vet att hon var den jag levde för, dag som natt. Jag älskade - älskar - henne oändligt mycket och även om saknaden inte är jättesvår att hantera kommer det alltid vara en del av mig som inte kommer tillbaka förrän jag får träffa henne igen.
Någon dag kommer det hända, men det kommer dröja många många år innan dess. Jag vet att hon väntar på mig och Stina där uppe, precis som Lexus väntar på Therese, Aci och Jessica, precis som Karna väntar på Linda och Lollo och som Sabine väntar på mig.
Hon förjänade inte att försvinna redan nu, hon var den underbaraste man kunde tänka sig, och hon dog dagen innan hon hann fylla 12. Det är fan ingenting, hon skulle fått leva minst 18 år till..
Utan Neff hade jag förmodligen aldrig kommit ifrån stadiet där jag grät varenda dag för att hon var borta. Nu är han såld, och min älskade flicka hjälper mig klara av det. Ändå är det svårt, för saknaden efter Neff påminner mig hela tiden om henne, om att hon är borta. Han finns kvar, inte hon.
Jag har flera gånger inbillat mig att jag sett henne i hagen, antagligen för att jag så gärna vill att hon faktiskt ska finnas där, men man vet ju aldrig.
Jag kan inte annat än att önska att hon mår bra där hon är nu, och att hon väntar på mig.
Jag tänker inte dö för henne - jag lever för henne, här och nu.
Silja 3841
e: Milton 284 u: Fricka 2873
25/06 1997 - 24/06 2009
e: Milton 284 u: Fricka 2873
25/06 1997 - 24/06 2009
Kommentarer
Trackback
