. -

gäääästbloggning xd

MOHAHAHA!
stackars amanda som faktiskt ska ha mig som gästbloggare ett inlägg ;)
hon e dum!!
dessa bilder;

har FAKTISKT proffset JAG fotat! (a) ©©©©©©©

hehe (a)
ajaaajaja, nu ska jag skriiiiiva om mig xd

(såklart) en bild på mig o mitt liv, alltså denna underbaring som är bredvid mig på bilden(Hon heter verona)
men kallas för min allrabästavän ♥

/dampbarnet michelleveronasjöö ♥

2010-07-30 @ 19:37:13 Permalink Skrivdamp Kommentarer (0) Trackbacks ()

Rumpnissen skriver :'D

Tjoho alla som läser denna blogg (a). Nu är det rumpnissen här som skriver. Ehm.. Jag vet inte precis vad jag skriva men..det får bli lite oseriöst!
Nu ska ni få fakta om Amanda (Tomtenisse):

*Hon älskar att äta snorkråkor!
*Hon älskar mig mest i hela världen (a)
*Det bästa hon vet är stuvade snorkråkor och mig (såklart)
*Det var jag som kom på namnet Tomtenisse *stolt*

Där fick ni veta lite om henne iallafall, och allt detta är 110% sant, och om hon säger att det inte är det så ljuger hon bara för att hon skäms över det.. Hihi :)

Nu ska jag berätta hur jag lärde känna denna person!
När Playahead fortfarande fanns så mejlade hon mig och vi skrev lite, sen undrade hon vilken grupp jag skulle börja i på Skutan, och då sa jag Måndagar och det var hennes grupp. Blev glad då eftersom jag tyckte att hon var snäll och faktiskt unik (a). Sen en dag på vintern när det var hyrahästdag så hade hon Flox, och då fick jag komma och hjälpa henne, sen följde jag med henne hem och vi hade jätteroligt.. hennes hund slickade mig i örat när vi spelade mariokart på Wii, så jag ramlade ner och dog :'c.. hahha!.. Det var vår lilla historia, :D

Jag var även med när hon började tycka om Daylight.. haha fett stolt :d, ehm vad kan jag mer skriva..
Jag kan förklara hur Amanda är som person också :D..
Amanda är en glad,snäll men ändå "ond" person, iallafall mot mig! x'D.. Hon vet vad som är rätt och fel, och hon vågar även tala ut hur hon tycker och sånt. Hehe.. :) Hon försöker hela tiden att "döda" mig :'c .. Men jag vet att hon älskar mig ändå (a).

Okej, nu bara babblar jag på utan stopp.. hehe, hoppas ni blir nöjda med detta inlägg :3.
Kjam♥

Förlåt nissen för att jag använder bilden, men ni två blir ett..♥

2010-07-30 @ 19:26:08 Permalink Skrivdamp Kommentarer (0) Trackbacks ()

18 Juli 2009

Idag är det ett år sedan jag träffade en av mina närmsta vänner. Helt sjukt hur fort tiden går!
Kändes som det var igår vi hade känt varandra i ett halvår.. helt sjukt.

Också helt sjukt att någon man aldrig träffat kan betyda så otroligt mycket, hur man kan älska någon när man aldrig ens sett den personen 'live', hur man kan älska någon som bor så långt bort. Galet, jag vet - men jag vet att man kan, för jag gör det själv trots att det är lite krångligt ibland.
Det kanske låter dumt att berätta precis vad man tycker och tänker för någon bara mellan datorn, men vi har inte direkt mycket till val heller. Dessutom, det är inte länge kvar tills vi ska träffas på riktigt.

20 dagar, för att vara mer exakt. Och fan vad jag längtar! <3

Det kommer bli så otroligt grymt, jag kommer älska varenda sekund utan tvekan, det vet jag redan nu. Jag kommer säkert stå och hoppa på stället av nervositet också minuterna innan - men det kommer släppa på en gång sen, det vet jag.
Som sagt, jag längtar!

Jag vet inte vad jag gjort utan dig.. jag vill inte ens tänka på det. Tack för att du står ut med mig och finns där i alla lägen, du betyder mer än du tror. Jag har definitivt världens bästa storasyster, det går inte ens att jämföra.

Jag älskar dig, Ida "Pinkz" Julin ♥

2010-07-18 @ 12:59:19 Permalink Skrivdamp Kommentarer (0) Trackbacks ()

Du skulle fylla 12, men du hann aldrig.

Hörde Darins låt på radion, och de där 12 orden i refrängen påminde mig om någon, jag relaterade verkligen till henne, jag vet ärligt talat inte varför. Så likt är det faktiskt inte det här fallet- eller jo det är det. Skit samma.

Jag saknar henne i alla fall så jävla mycket, jag kommer ihåg den där dagen för nästan ett år sedan så tydligt..
En dag innan hon skulle fylla 12, en jäkla dag- då försvann hon från jorden.
Min sagohäst, min prinsessa, hon som då var mitt allt. Den jag levde för, den som fick mig att le under de stunder jag hade det jobbigt.. hon försvann.

Jag mådde så dåligt när jag fick reda på att det hon redan haltat runt med i ett halvår inte skulle läka, att det var kroniskt och att hon aldrig mer skulle bli frisk. Att hoppet var ute. Jag mådde så dåligt, hatade varenda sekund av mitt liv, ända tills jag ryckte upp mig själv och kom på att det jag höll på med bara skulle slösa bort tiden.
Sanningen är att jag inte fällde en simpel tår från det att beskedet kom till att hon försvann. Dagen efter, däremot, forsade tårarna.

För några månader sedan kom det på kvällen, varje kväll, jag grät hejdlöst och jag visste inte vad jag skulle göra, allting var så jäkla fel, allt var förlorat. På dagarna var jag Amanda, och det verkade inte som att någon märkte någon skillnad, men på kvällarna, när jag var ensam, kom bilderna på henne fram i mitt huvud, jag kom ihåg precis hur hon doftade och jag kunde känna hennes man mellan mina fingrar. På något sätt lyckades jag ändå hindra mig själv från att gå under, något fick mig att lyckas hålla kvar huvudet ovanför ytan. Det var svårt, men jag klarade det, och idag är jag så otroligt glad över det.

Jag saknar henne, varenda dag som går, det kommer inte förändras. Men saknaden är inte lika stor längre, den går att stå ut med, tack vare de få individer som också tagit sig in i mitt hjärta. Jag hoppas att de vet vilka de är- de betyder sjukt mycket för mig, och jag är så glad över att de alltid finns där.

Ändå lindras smärtan inte helt, och som sagt, det kommer den heller aldrig göra.
Men det spelar faktiskt ingen roll hur många tårar jag fäller varje kväll, det spelar ingen roll hur många sömnlösa nätter jag går igenom för att jag saknar dig.
Det spelar ingen roll, för oavsett det där kommer du aldrig komma tillbaka.
Hästar flyttar runt från Skutan, och från andra ställen, ägare, skötare och framförallt många tjejer som älskar sina små ponnysar blir ledsna..

Men oavsett om hästen flyttar till Texas, eller vartfan som helst- de har en chans att träffa hästen igen. Det är bara att inse, jag har inte samma chans.

Jag kommer aldrig mer få träffa dig. Aldrig.

You're out of my life, but did you have to die?

Inget mer bloggande ikväll. Godnatt

2010-03-17 @ 22:31:33 Permalink Skrivdamp Kommentarer (0) Trackbacks ()