.

Idag är det exakt 3 månader sedan han åkte, min underbara prins. Saknaden gnager inom mig och jag vet snart inte vad jag ska göra längre, jag saknar honom så jävla mycket.. alla kanske inte förstår, men det skiter jag i.
Mina känslor är äkta oavsett vad alla andra tycker och tänker, och jag är fortfarande ledsen över att jag inte längre har honom vid min sida. Vad alla andra säger spelar inte mig nån roll, ni får tycka vadfan ni vill.

Hans grimma hänger på en krok hemma hos mamma, hans träns hemma hos pappa. Hans doft finns fortfarande kvar och varje gång jag känner den väller tårarna upp igen, precis som de gjorde när jag kramade honom för sista gången, borrade in ansiktet i hans man och viskade att jag älskar honom. Jag lyckades hålla tårarna inne hela dagen, men då, när jag precis skulle lämna över honom till hans nya ägare, kom de och jag grät ut i hans man, ville inte släppa taget.

Jag släppte taget om grimskaftet, men jag tänker aldrig släppa taget om honom,

Jag älskar dig Neff, nu och föralltid.