.

 

right here, right now.

my heart belongs to you <3

Tiden går men saknaden består..

Snälla kom tillbaka, allt är så mycket svårare utan dig <3

Hade hästen varit mer skolad och några cm större hade jag seriöst köpt den.

Läskigt likt min saknade kung.. <3

det gör ont, så jävla ont. Tänk att det redan gått nästan 5 månader.. hur kan jag fortfarande le och stå upprätt när saknaden bara blir större?

Ska be ägaren om bilder nu, har jag bestämt.
Måste bara få se att han mår bra..

Neff, Silja, Sabine, Annie.

it's you. it's always been you.

Våran första tävling klarade vi hur lätt som helst.

jag älskar dig <3

foto: Jessica

det här är världens coolaste häst,

och jag ska se honom live!

Vart inte grönan, pallar inte förklara varför. Iaf, åkte till skutan vid 9-tiden, och Yasamin (Hilda), Tildah (Finess) och Rebecca (Zephyr) red. Gick och snackade lite med Carro och bestämde att jag skulle rida Day vid 2-tiden.

Gick ner och hjälpte Rebecca lite på volten för att fördriva tiden, fotade också såklart och jag fick en del bra bilder faktiskt. Mathilda red Finess grymt bra, det såg riktigt bra ut mot slutet!

Rebecca och Zephyr

Tildah och Finess

Efter dem kom Michelle (Aurora) och Ebba (Pinglan) ner och skulle rida, så jag instruerade Michelle lite och hjälpte Ebba med galoppen så hon blev aparg sen för då hade hon ont i rumpan hehe (a)

Det såg bra ut för båda! Aurora gick verkligen jättefint för Michelle och Ebba fick till galopperna bra :)

 

Michelle och Aurora

Ebba och Pinglan

Efter det åt jag lunch och snackade lite med tjejerna, sen vid kvart över 1 tog jag in hästen som såklart stod längst ner i hagen och började borsta på henne. Lika mysig som vanligt <3

Red barbacka i en timme och hon var riktigt fin idag! Jobbade stundvis i skritt och trav, galoppen var snabb men inte rusig. På slutet började hon bråka och lätta väldigt mycket fram och slänga med huvudet, men tillslut lugnade hon sig och hittade tilbaka till samarbetet från innan och då släppte jag tyglarna och började skritta av.

Kändes super, kort sagt ;) Orkar inte leta upp nån bild, får ta det imorn.

Fixade ponnyskrället, sen gick jag ner till volten och kollade när Emma (Brisk), Emma (Aurora), Hanna (Goliat), Michelle (Finess) och Ebba (Finess) red. Gick bra för alla! Bilder kommer.

Imorgon rider jag Aurora på morgonen, Day efter lunch och efter jag kommit hem åker jag och mamma och shoppar, nice.

 

Vi hörs imorgon kväll :)

Skrev inte på bilderna idag, men ni vet vad som gäller - kopiering är strikt förbjuden och endast ryttarna påå bilderna får använda bilderna. All kopiering faktureras!

 

Jag saknar dig, älskling. Kom tillbaka, snälla <3

Har inte orkat blogga, gör jag inte nu heller. Får se hur det blir imorn, ska ju rida. Slänger in en bild sålänge på mig och Pinglan, som jag red i lördags och söndags. Inte min typ av häst, tyvärr..

Foto: Maja Lindberg ©

Det är galet hur mycket saknaden kan växa under bara ett år.
Ingenting kommer någonsin få mig att inse att hon är borta för alltid, oavsett hur fort tiden går. Hon var den första hästen jag verkligen älskade, den första häst jag älskade mer än livet och jag kommer alltid älska henne för hon tog en del av mitt hjärta med sig upp i himlen.

Vi hade kanske inget starkt band, men jag vet att det fanns någonting där och jag vet att hon var den jag levde för, dag som natt. Jag älskade - älskar - henne oändligt mycket och även om saknaden inte är jättesvår att hantera kommer det alltid vara en del av mig som inte kommer tillbaka förrän jag får träffa henne igen.

Någon dag kommer det hända, men det kommer dröja många många år innan dess. Jag vet att hon väntar på mig och Stina där uppe, precis som Lexus väntar på Therese, Aci och Jessica, precis som Karna väntar på Linda och Lollo och som Sabine väntar på mig.

Hon förjänade inte att försvinna redan nu, hon var den underbaraste man kunde tänka sig, och hon dog dagen innan hon hann fylla 12. Det är fan ingenting, hon skulle fått leva minst 18 år till..

Utan Neff hade jag förmodligen aldrig kommit ifrån stadiet där jag grät varenda dag för att hon var borta. Nu är han såld, och min älskade flicka hjälper mig klara av det. Ändå är det svårt, för saknaden efter Neff påminner mig hela tiden om henne, om att hon är borta. Han finns kvar, inte hon.

Jag har flera gånger inbillat mig att jag sett henne i hagen, antagligen för att jag så gärna vill att hon faktiskt ska finnas där, men man vet ju aldrig.

Jag kan inte annat än att önska att hon mår bra där hon är nu, och att hon väntar på mig.

Jag tänker inte dö för henne - jag lever för henne, här och nu.

Ridlektionen gick okej, hade Goliat. Berättar mer och lägger upp bilder som Michelle fotade imorn!
Nu ska jag hoppa in i duschen sen lägga mig och läsa lite ur Linger, imorn börjar jag vid 10 och vi ska på nån utflykt med skolan. Torsdag och fredag ska vi till Skansen och spela laserdome, niiiiice! Aja hörrni nu måste jag dra, vi hörs imorn efter skolan!

Jordens coolaste häst?

Om hoppningen igår då!

Vi började med skritt och trav över bommar och hon kollade knappt på bommarna ens, så det var ju ingen fara.
Efter det hoppade jag några skutt på typ 20 cm (fast hon hoppade väl snarare alla hinder med 50 cm marginal haha) och det var inga problem det heller. Maria höjde sen till kryss på 30-40 cm och det gick super det med, trav och galopp.
Hon la sen upp bommen så hindret blev typ 50-60, och då fegade jag vilket Day såklart kände. Hon stannade så jag åkte av på fötterna en gång, då sänkte vi igen för att hon inte skulle bli mer osäker pga mig.

Det gick bättre, och vi hoppade, Day blev liiite för glad så hon satte igång och bockade direkt efter hindret och självklart hamnar jag på backen hahaha. Skitont i baken gjorde det men jag satt bara och asgarvade innan jag lyckades ta mig upp. Hoppade några gånger till utan problem och sen gav vi oss när det gick så bra, vi ville inte pressa lyckan, hon har ju trots allt inte hoppat på mer än ett halvår.

Kort sagt, jag blev otroligt stolt över min lilla häst - jag trodde inte det skulle gå så bra! Dessutom hade hon ett jävligt skönt tempo, i samtliga gångarter. Det kändes verkligen som den häst jag red för nästan ett år sen igen, bra tempo, fina språng, super sammarbete för hon lyssnade så sjukt bra. Det negativa kom från mig, inte henne.

tack för att du finns, du är allt, precis allt.

håll tummarna för oss..

Hade tänkt ladda upp bilderna från Italien men mitt internet är just nu segt som sirap så ni får vänta lite till eller kolla in bilderna på fb. Nu måste jag städa lite i rummet och börja förbereda för om några timmar kommer mina underbara vänner börja droppa in. Kommer bli så nice <3 Får se om jag bloggar innan dess eller under tiden, annars hörs vi väl imorgon om jag inte dör när ponnyskrutt kastar av mig :)

Du är verkligen mitt dagsljus ♥

Idag är det exakt 3 månader sedan han åkte, min underbara prins. Saknaden gnager inom mig och jag vet snart inte vad jag ska göra längre, jag saknar honom så jävla mycket.. alla kanske inte förstår, men det skiter jag i.
Mina känslor är äkta oavsett vad alla andra tycker och tänker, och jag är fortfarande ledsen över att jag inte längre har honom vid min sida. Vad alla andra säger spelar inte mig nån roll, ni får tycka vadfan ni vill.

Hans grimma hänger på en krok hemma hos mamma, hans träns hemma hos pappa. Hans doft finns fortfarande kvar och varje gång jag känner den väller tårarna upp igen, precis som de gjorde när jag kramade honom för sista gången, borrade in ansiktet i hans man och viskade att jag älskar honom. Jag lyckades hålla tårarna inne hela dagen, men då, när jag precis skulle lämna över honom till hans nya ägare, kom de och jag grät ut i hans man, ville inte släppa taget.

Jag släppte taget om grimskaftet, men jag tänker aldrig släppa taget om honom,

Jag älskar dig Neff, nu och föralltid.

Virriga Michelle på sin Virriga Verona :)

Älskar dig så att hjärtat nästan brister <3

Tillslut avslutar vi med en bild på min nya tävlingsponny!

Mickan heter hon, är hon inte gullig?!

Alla bilder är fotade av Sara Persson ©

jah (a)
ni vet tuppen, amanda? xd

hon e dum! hon gästb på min blogg o så ska hon skriva om mig o virre o så ser jag att hon lägger upp bilder på ANNIE, NEFF, DAYLIGHT O SILJA !?

då hämnas jag (a)  nu böörjar min text till min prinsessa ♥

---

Aldrig kommer någon att förstå min kärlek till dig, aldrig någonsin.

Älskling, vad som än händer, snälla lämna mig inte.
Jag klarar mig inte utan dig, du är allt jag har.
Lämna mig inte, jag ber dig.

Jag älskar dig bara för mycket för att någonsin kunna leva ett liv utan dig.

Jag kommer slåss för henne, jag kommer gå genom eld och vatten - för henne. Och det kommer jag göra till och med när det "är försent", då kommer jag kämpa. Jag kämpar för henne tills den dagen mitt hjärta slutar slå och jag tar mitt sista andetag.

Mitt liv fick en mening igen.
Nu är hon allt jag har, och jag kommer göra allt för henne.
Precis vad som än krävs, när som helst.


Det finns ingen annan som henne, jag kommer aldrig kunna hitta en häst någonsin igen som jag älskar lika mycket som jag älskar Verona. Det känns som det inte finns någon framtid efter våran tid. Därför kommer jag uppskatta henne hela tiden, för det känns som det är nu jag lever mitt liv, som att jag gått och väntat på just den här tiden. Jag gör allt för henne och skulle kunna göra precis vad som helst.

Det värker i mitt hjärta, så mycket älskar jag den här ponnyn.
Efter hon på riktigt blivit min bästa vän, så som ingen annan någonsin blivit, känner jag att jag skulle offra vad som helst för att bara få stå vid hennes sida för alltid. Jag släpper henne aldrig, aldrig, aldrig. Jag kämpar för henne varje jävla dag och älskar henne mer än jag älskar något annat - varje dag. Det är för att hon är lika viktig för mig som syre, luft och vatten. Hon är ljuset i mitt liv och det är tack vare henne jag kommer kämpa vidare, in i det sista och aldrig ge upp. Jag förstår egentligen inte hur en individ kan betyda så otroligt mycket.

Det känns som att jag hittat meningen med mitt liv. Nu. Jag har aldrig tidigare varit så lycklig och mått så bra som jag gör nu och idag. Hon har hjälpt mig helt upp på fötter och jag vet inte hur jag någonsin kommer kunna ge tillbaka det hon gett mig. Jag vill uppleva allt med henne, jag vill göra allt. Jag vill prova de mest konstiga och knäppa grejer, med henne. Bara med henne. Ridning betyder inte så mycket för mig längre, inte lika mycket som det gjort förut. Inte hästar i allmänhet heller. Det är Verona, hon får mig att vilja så mycket, allt med henne.

Jag kan tycka det är kul och så att rida andra hästar ibland, men jag hittar aldrig känslan av att jag känner mig hemma, att jag alltid vill vara just där på någon annan häst, hur underbar och duktig den än är. Det finns bara en prinsessa i mitt liv, bara en. Det får liksom inte plats några fler, hon är nummer ett och det kommer hon alltid vara. Det finns bara ett riktigt hopp i mitt liv, och det är hon.

Tack för att det blev vi.. gud? Det är det bästa som hänt och kommer att hända i mitt liv. Och jag lovar, att jag kommer fortsätta göra allt för henne föralltid. Hon är kärleken i mitt liv.



livsglädje ♥