.

Ok.. det får bli mitt namn, höhö :D Nejmen, hos alla jag gästbloggat hos heter rubriken alltid Jejjebomb.. ='D

Aja, Amanda frågade mig om jag ville gästblogga, och självklart sa jag ja... Nu kommer vi till själva problemet. Vad ska jag blogga om?

Ok.. tänk, tänk, tänk...

Jag vill inte göra som alla andra och skriva om hon och Day... För det blir så jobbigt för er som läser..

Aja, jag skriver om Daylight och Amanda ändå. Och btw, hon heter DAYLIGHT, inte Britta. Hon är ingen Britta! x'D

Ok... Day och Amanda..

---

"Jag tror, eller vet, att hästar känner så mycket mer än vi.
Idag när jag kom till Skutan gick jag direkt till ponnie, och i vanliga fall skyggar hon bakåt och nästan hugger när någon kommer- den här gången stod hon där med spetsade öron och när jag började gosa med henne och senare satte mig ner lite på huk drog hon ner huvudet, lät sig bli klappad med öronen framåt samtidigt som hon slickade mig. Det finns tre alternativ här: antingen vill hon bara smöra för att jag faktiskt ska köpa henne, antingen är hon ledsen för att jag inte ska göra det eller så försökte hon trösta mig. Hur som helst, hon gjorde mig tårögd, nog för att tårarna redan var påväg men ändå.. Vi har inte träffats sedan jag fick reda på att hon skulle åka så hon kan inte ha känt/sett det på mig innan, det har hon 'kommit på' vid ett annat tillfälle. Jag blev så glad iaf, seriöst hon är verkligen världens finaste ponny, jag älskar dig Birtley Daylight ♥"

Jag vet. Jag vet så jävla väl hur ont det gör när en häst försvinner. För Amanda, Neff. Jag vet saknaden, jag vet hur det känns för henne att inte längre få krypa in hos hästen som hon gjort nästan allt på. Hästen som hon ägt ut alla med i tävlingar. Hästen hon friridit, hästen som fanns där för dig. Jag vet så väl.

Men Amanda, du har Day. Du har din lilla flicka som älskar dig så enormt. Hon som frivilligt lägger mulen i din famn, som känner av dig, tröstar dig. Du har Daylight, " Hon är verkligen världens finaste ponny, jag älskar dig Birtley Daylight ♥" Hon kan kanske inte lindrar smärtan helt, men hon finns där. För dig. Bara för dig.

Hon trivs så jäkla bra med dig, känner sig så trygg. Och att få en sån kontakt med en häst är magiskt. Helt otroligt. Om hon kände av hur du kände dig då, så känner hon nog hur du mår nu. Just precis nu. Och hon är säkert lika villig att trösta dig nu, som hon var då ♥ 



När smärtan tar över, tänk på att du har din flicka ♥